Mikaela

Detta inlägg är till er. Vad är det som händer med våra liv? Är det tjugoårs kris som börjat komma i fatt oss? Har våra framtidsdrömmar gått sönder? Eller är det bara höstmörkret som ger oss tid att tänka? 
Många frågor, men inga svar. Det jag bara har är funderingar och tankar runt dem. Men inga svar. 

I hela vårt tonårsliv, bygger vi upp framtidsplaner. Någon vill få barn tidigt, annan vill bli polis och tredje vill flyga jorden runt. Men det som händer när studentmössan läggs på hyllan, korten från studentskivorna, klassfesterna och balen är framkallade och landat i brevlådan. Är ångest, som sakta börjar växa. Men då har man inte tid att tänka på dem för sommaren är ju här! Midsommar ska firas, segla veckan är nära, semestern är bokad och från grillen kommer lukten från en flintastek.
Det är inte förrän hösten är här och sommaren är borta. Då de som kom in på skolorna börjat plugga, de som reste rest och de som vill bilda familj, letar som fan efter en partner på facebook, det är inte förrän då man börjar fundera.

HJÄLP! Jag blir snart tjugo. Min flesta drömmar och planer jag har haft och strävat efter kommer förmodligen aldrig att genomföras eller gå i uppfyllelse. hjälp, hjälp, hjälp.
Killen jag trodde jag skulle dela hela mitt liv med lämnar mig. Skolan jag började på var inte kanske som jag tänkte mig och landet jag hamnade var inte som det såg på bilderna.

Men jag tror att detta är för att man nu ca 6 månader efter studenten i höst mörkret, får tid att tänka och på något sätt förstår att man inte längre är ett barn, utan man börjar komma in vuxenvärlden. Allt var så mycket lättare innan. Men var det verkligen det?!

Jag tror att dessa frågor inte ploppat upp i huvudet förrän nu. Beror på att vi inte haft tid, ork och mognad att analysera och tänka igenom våra visioner om livet!